Idag har jag haft anhörigvård för pappa o idag har han suttit hela dagen på sängkanten.. För han har spytt hela dagen.. Så fort vi försöker lägga han i sängen så spyr han ännu mer o han får panik, för det känns som att han kvävs säger han.. På em så började han ställa jobbiga frågor så som att: När han ska dö? Tror ingen att det finns någon chans alls? m.m... Förstår att han tänker mkt o klart han vill fortsätta leva men han säger att hans kropp orkar inte mkt mer men hans hjärna orkar..
Man får bita sig i läppen varenda gång när han pratar sånt för jag känner direkt att tårarna är på väg....
Hela em/kvällen har jag funderat på detta han sa? Han ställde massa frågor till mig som jag inte vet vad man ska ge för svar på... Jag sa att du är ju döende i cancer men när du dör är ju bara din kropp som kan bestämma... Jag vill ju inte säga att du kanske dör denna vecka.. Stefan hade varit där ikväll å han sa att pappa såg riktigt illa ut o han svarade knappt när Stefan pratade med han.. Men han är en riktig kämpe som har orkat med detta så länge.. Man vet ju själv hur man känner sig när man är sjuk eller ännu värre när man har kräksjukan... Tänk han som inte har ätit på riktigt sen i dec/jan.. Kräks minst 100 ggr/dag o har hela kroppen full med cancer.. Tycker så synd om mamma med som inte har sovit en hel natt sen i jan... Iofs inte pappa heller...
Imorrn ska de koppla in en morfinpump med...
Jag ska åka dit imorrn kväll.. Imorrn blir det handla, städa, tvätta -vara hemma dag...
Själv känner jag att jag håller på att bli förkyld.. Har riktigt ont i halsen o är hängig.. Så en stor kopp te blev det ikväll efter Christels o min kvällspromenad...
Vägde mig imorse o trodde att vågen skulle landa på 69-70 kg men 1 hg hade jag gått upp hela helgen- 67,3 kg... Fast det lär ju inte bli nån träning i veckan när man ska till pappa imorrn, jobbar ons-fre o sen förkylning på det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar