Tack underbara Evve som skrev så fint i sin blogg om mig!! Älskar dig 4ever!!!

Tack Micke (min bror) som kom hit o firade mig. Han har 1h o 10 mins bil resa hit. Så han hämtade Fia o hem för att duscha, byta kläder o sen ge sig av för att fira mig <3 Tyvärr träffas vi allt för sällan....

Tack för de fina presenterna... Fick pengar,ett presentkort på TorgEtt, en ny digitalkamera, ett halsband, väggljusstake o blommor!! O sen tack för att fina mess, telesamtal o facebook mess...

Tack min underbara pappa för att du orkade komma hit! Ett väldigt känslosamt kalas blev det! Stefan o Ida hämtade pappa o mamma... Fick en kram av pappa när han kom in o sen började han gråta... Älskar dig o nu är det sista kalaset sa han.....Vi stod o kramades i över en min tror jag o tårarna bara rann ner från hans kinder.. Jag hade tårar i ögonen men ville inte gråta.. ALLA stod på röda mattan (hallen) o sen lämnade alla hallen för att snabbt förflytta sig till soffan... Det är väldigt känslosamt det här.. För deras mamma, moster o barn lämnade dom i cancer för 8 år sen.. Så det blev nog lite mkt för dom när pappa kom o sen när han började gråta! Han tog sin morfin spruta o sen orkade han gå in till sofffan med Stefans hjälp o säga hej iaf.. Där satt han i nån min.. Han satt på en stol mitt i mot mig sen.. Han åt inget (iofs så kan han ju inte äta), men han hängde bara o sen orkade han knappt prata...
Han var där ca en h o sen körde Stefan hem mamma o pappa.. Fredrik o jag hjälpte han till bilen.. Kramade pappa igen.. Så han grät igen o sa samma sak igen.. "Sista kalaset"... Tjejerna fyller om en månad o Minna om 2 månader.... Men om han lever till något av dom kalasen är ovist...

Jaa, jag har inte berättat för nån hur det ligger till med pappa förutom Fredrik! Han vet hur det är med han! Jag vill inte att min blogg ska bli en "ledsam" blogg men nu måster jag skriva av mig!! Jag var tvungen att gå in i vårat sovrum för att gråta lite... Sen kom jag ut för att få världens längsta kram av Fredrik!!!!!

När Stefan kom tillbaka så satt jag, han o Micke o pratade om allt.. Begravning, huset, mamma m.m.m.m.m.... De tror inte heller att pappa finns om en månad... :( Det var skönt o prata om sånt fast det är fruktansvärt jobbigt!!!
Hans skick är ju inte det bästa! Läkarna gör inget, men om man läser mellan raderna så är han färdigbehandlad! Om det hade gått o göra nått så hade de satt in cellgifter eller strålning på de ställena... Men inget händer....
Det värsta frågan är NÄR??? Det är det värsta!! Det näst värsta är mamma  hur hon kommer att klara det!!

Nu är det helg... Vi ska njuta! Promenaden lutar åt att gå till mamma o pappa imorrn på fm...
Sen ska det tvättas...