Sen i lör em har inte mitt liv sett ut som vanligt!
Ingen beröring, nån tafatt kram. Pikar, bråk o gråt!
Har väl mer eller mindre grävt min egen grav men bestämde mig redan från början att jag inte ska ge mig! Det har jag inte, jag har visat o sagt vad jag känner. Något jag gör för sällan! Jag e alltid den som ska be om ursäkt men fan heller!
Dagarna innan lör o dagarna efter lör lär väl bli ett rent helevete men tänker inte vika mig...
Jag har fått enormt stöd av många o alla tycker likadant- eller rättare sagt som jag... Tyvärr e det jobbigt med för då bevisar det ännu mer rätt jag har o fel han har!
De senaste dagarna har jag sett grå ut, inget smink, orkar knappt borsta håret. Lyssnade på pappas ingångslåt på begravningen- en Stad ovan molnen typ 100 ggr igår o grät som en stucken gris. Men jäkla i vad jag behövde det! Så mkt känslor som behöver komma ut!
Har alltid klagat på min vikt men har känt att byxorna känns större för var dag o idag vägde jag mig- 63,8 kg!
Har inte orkat träna eller har haft fullt upp för antingen har jag inte varit hemma o igår krockade det med F-möte. Dock e jag sugen på att springa en runda idag men får se hur mö ork jag har sen!
Prat om att gå olika håll har kommit upp mer än gång.. Ok, ingen av oss tycker det men vi har olika syn på vårt förhållande. Jag tycker orättvisa o han tycker att det handlar om annat..
As svårt att skriva om! Men fortfarande så hoppas jag att min stolthet håller upp mig o min ork! Annars e jag körd.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar